Bibeln om LXX
Detta namn syftar på det den första grekiska versionen av den hebreiska bibeln, tillverkad i Alexandria, Egypten, till användning för de helleniserade judar som bodde där, som i allmänhet inte längre förstod hebreiska. Det kallas därför också “Alexandrine“. Vanligare är det, Men, sagt om LXX eftersom, enligt det äldsta dokumentet som talar om det, Aristeas brev (ca. 200 a.C.), det skulle bero på 72 (siffran sedan avrundad till 70) lagläkare, som, experter på grekiska och hebreiska, lät hämta manuskripten från Jerusalem och dra sig tillbaka till ön Pharos (ön med den berömda fyren i hamnen i Alexandria, en av 7 den antika världens underverk), nära Alexandria, i 72 dagar skulle de ha översatt hela Pentateuken. Detta skulle ha skett på begäran av Ptolemaios Philadelphus (285-247 a.C.), som ville berika sitt bibliotek i Alexandria. Aristeas brev till Philokrates är det inte, Men, autentisk och uppenbarligen har en högtidlig avsikt med den grekiska översättningen av Bibeln. Efteråt, till hans berättelse, legenden tillkom enligt vilken översättarna, inlåsta i separata celler, de lyckades översätta en version som var helt identisk även vad gäller ord.
I alla fall, det är säkert att denna grekiska version, började på 300-talet. A.C. och utförs av olika översättare och vid olika tidpunkter, den var färdig i början av 200-talet. a.C.; användes först av judarna som bodde i Egypten, den spreds över hela diasporan och blev vanlig i den grekisk-romerska världen och även i Palestina. Gällde sedan Jesu tid, den följdes av författarna till Nya testamentet, av fäderna och kyrkan, och var grunden för många gamla versioner, inklusive den latinska före Vulgata St. Girolamo.
Konciliet i Trent marknadsförde en officiell utgåva, som kom ut med datum för 1586, gjord på Vatikanens manuskript B, och blev Textus Receptus i det grekiska Gamla testamentet.
Vikten av denna version kommer från det faktum att den härrör från judiska manuskript före det föreningsarbete som utfördes av de skriftlärda.
LXX-bibeln vet 7 böcker okända för den hebreiska bibeln, det vill säga apokryferna, som katoliker kallar deuterokanoniska: Tobit, Giuditta, 1 e 2 Maccabees, Baruk och Jeremias brev (Bar 6), Sirach och visdom, samt låtar av Daniele och Ester som endast finns på grekiska.
Katoliker har alltid gynnat denna breda form av kanon, efter LXX-versionen. Dessa apokryfiska böcker, trots att de inte erkändes som inspirerade av både den judiska och protestantiska kanonen, de anser dem vara lika inspirerade.
LXX-bibeln var också känd i Palestina vid Jesu tid, så det kan rimligen antas att han var orsaken till heta dispyter om de böcker han hade lagt till den hebreiska kanonen. Men i det här fallet skulle Jesus säkert ha lagt en sten på frågan genom att en gång för alla med sin auktoritet fastställa vilka som var inspirerade böcker och vilka som inte var det.. Eller måste vi tro att evangelisterna försummade att rapportera ett så viktigt beslut? Om du inte berättar för mig att de i Palestina bestämt förkastade LXX utan några som helst tvivel
"Det här är orden jag talade till dig när jag fortfarande var hos dig: att allt som är skrivet om mig i Mose lag skulle uppfyllas, i profeterna och psalmerna" (Luca 24:44)
På Jesu tid skrevs och accepterades hela Gamla testamentet av judarna. Den sista boken, Malaki, blev klar i 430 A.C. Kristi Gamla testamentets kanon överensstämmer inte bara med Gamla testamentet som använts under alla århundraden därefter, men den innehåller inte de oinspirerade apokryferna, en grupp av 14 böcker skrivna efter Malaki och lades till Gamla testamentet i början av andra århundradet f.Kr. i den grekiska översättningen av det hebreiska Gamla testamentet som kallas Septuaginta (LXX), och som fortfarande förekommer i den katolska bibeln. Men, inte ett enda avsnitt ur apokryferna citeras av någon författare av Nya testamentet, och Jesus tog inte med någon del av det när han erkände sin tids kanon i Gamla testamentet (se Luke 24:27, och versen 44 där han bekräftar den hebreiska kanonens tredelning).
På Kristi tid, Gamla testamentet var uppdelat i två listor av 22 o di 24 böcker, som innehöll samma material som 39 böcker av moderna versioner. I listan över 22 böcker, Jeremia och Klagovisorna ansågs vara en enda bok, samt domare och Rut. Listan över 24 böcker delades upp på detta sätt:
LAGEN
Genesis, Exodus, Tredje Mosebok, Tal, Femte Mosebok
JAG PROFETER
De tidigare profeterna: Joshua, Domare, Samuel (1 e 2), Re (1 e 2)
De senare profeterna: Jesaja, Jeremia, Hesekiel, de tolv (mindre profeter)
SKRIFTERNA
Poetiska böcker: Sund, Ordspråk, Jobb
De fem rullarna (Megillot): Song of Songs, Brunst, Klagosånger, Predikaren, Ester
Historiska böcker: Daniele, Esra-Nehemja, Krönikor (1 e 2).
Och: http://camcris.altervista.org/canone.html
ok, därför är det väl etablerat att den judiska kanonen har gudomligt godkännande. Men enligt min bibel (av Jerusalem) Daniels bok kom med största sannolikhet under 200-talet f.Kr. under förföljelsen av Antiochus Epifanes: det är möjligt?
Jag är ledsen, Tyvärr kunde jag inte svara dig, Jag är inte särskilt förberedd på det. Jag tog mig friheten att svara på några av dina frågor eftersom de är samma som jag ställde mig själv, och efter att ha undersökt mig själv tänkte jag att de kanske kunde vara användbara för dig. Men jag är säker på att ChristianFaith kommer att kunna svara dig efter behov.